Katie Eriksson var en medmänniska i ordets sanna betydelse

”Mänskligheten skulle vara mycket fattigare utan de människor som har varit beredda att ta risker mot skyhöga odds”. Dessa ord är skrivna i ett av förorden till en av professor emerita Katie Erikssons många böcker. Som en av pionjärerna i vårdvetenskap i de nordiska länderna kom hon att föra en outtröttlig kamp mot de till synes hopplösa oddsen – att bana väg för ett helt nytt vetenskapsområde.

Hon inledde sin akademiska karriär för över 30 år sedan och hon ägde redan från början förmågan att tänka stort och att tänka fritt. Hennes strävan var att utveckla en självständig vetenskap om vårdande och i samklang med denna strävan kom hon även att utveckla en idag internationellt känd vårdteori.

Framsteg för vården i tiden

Möjligheten att utveckla en unik vårdvetenskaplig utbildning fick hon när hon 1986 kallades att planera den finlandssvenska hälsovårdskandidatutbildningen vid Åbo Akademis pedagogiska fakultet i Vasa.

Redan under åren 1975–1986 när hon var rektor för Helsingfors svenska sjukvårdsinstitut och inledde en sjukskötarutbildning i samarbete med Helsingfors universitet skissade hon de första konturerna till akademisk vårdutbildning. 1987 inleddes den akademiska vårdutbildningen och samma år utsågs Katie Eriksson till tf. professor i vårdvetenskap för att sedan bli ordinarie professor år 1993.

Hon innehade under åren 1993–1999 även en professur vid Fakulteten för medicin vid Helsingfors universitet, där hon var docent sedan 2001. Hennes målmedvetna strävan att utveckla en ny vårdvetenskaplig inriktning avspeglades i all utbildningsplanering, undervisning och forskningsinriktning och inte minst i alla hennes talrika publikationer. Hon ville förena originell och nyskapande grundforskning med en levande praxis och hon ville bidra till verkliga framsteg för vården i tiden.

Det unika undervisningsprogrammet i vårdvetenskap lockade till sig studerande från hela Norden. Institutionen för vårdvetenskap kom att bli en plats dit otaliga studerande och doktorander sökte sig och Katie Eriksson kom därför under sin tid som professor att handleda ett femtiotal doktorander fram till doktorsexamen.

En respekterad föreläsare

Hon var en mycket populär gästföreläsare i hela Norden och oräkneliga var hennes uppdrag som opponent vid såväl de finska som de nordiska universiteten.

Professor Eriksson värnade om det nordiska samarbetet och hon utsågs år 1998 till hedersdoktor vid Nordiska hälsovårdshögskolan i Göteborg och vid Karlstads universitet år 2013. Hennes digra arbete för vårdvetenskapen har belönats med olika priser och medaljer.

Katie Eriksson var inte bara en förgrundsgestalt och ledare. Hon var en medmänniska i ordets sanna betydelse. Hon hade ett skarpt intellekt, en förmåga att se väsentligheter och hon hade förmågan att få människor att känna sig välkomna och inbjudna. Som professor satte hon alltid sina studerande i första rummet.

Katie hade en förmåga att engagera och framförallt övertyga, vilket gjorde henne till en respekterad föreläsare. Hon var en eldsjäl, kunnig och påläst och hon hade en förmåga att inspirera både studerande och medarbetare att sikta långt och att söka djupt. Katie var till naturen hjälpsam, generös och genuin och hon hade ett lekfullhetens drag som lockade till många glädjefyllda skratt.

Vi saknar en kollega och nära vän.